hmmmm

.... en sak ..... är man en knasig människa för att man har dyslexi ?????? eller tycker andra det annars bara är roligt att tissla om att har lider av dyslexi ???????????????????????

..... jag skäms absolut inte .... jag e den jag är .... stolt för den jag ÄR , men det känns lite mysko när ryktena går som en liten löp eld ...........

fine.... det gör mig inget alls , men detta snacket ..... jag hör inte ett enda pip .... att jag är snäll som inte tänker kräva att få ut pengar för halva huset, tänker inte tjaffsa om underhåll ,jag lämnar min stationära dator och våra gemensamma möbler o annat skall delas upp , men det har inte ens gått och diskuterat om detta , har fått fräset i örat "ta fast hela skiten du , jag skiter i det", men jag är inte en sån sort.....

det räcker med att jag begärde ut skiljsmässan ..... och sedan trillade plötsligt Peter in i mitt liv..... mer o mer .... och landade i hans hem, som nu är vårt hem...

och detta blev inte ens vad jag hade i min vildaste fantasi kunnat ana, så nej han var inte orsaken till min skiljsmässa.

men ... för att vara ärlig .....det känns mer än bra, jag trivs, jag mår bra ..... och knasigt , finns denna rädslan i baktankarna... , de där jag inte orkar höra mera, ned tryckningarna jag kallar dem .... att inte känna sig tillräckligt duktig..... att känna sig värd ...något när man gör något .....behöver inte vara så överdrivet..... ett tack räcker, eller ordet "vad du är duktig" är värmande ord .... inte ord som "har du läst kokboken nu eller "..... jag kallar de nedvärderande ord, mina uppfattningar och hans uppfattningar var nog kanske inte att jag skulle känna det så.

en skiljsmässa är inte lätt, inte ens för mig , fast jag hittade Peter .... det finns mycket som skall gås igenom, Peter får lida av mina små strider/duster via tfn eller via sms..... tack o lov är han tålmodig och vet vad vi går igenom , men gillar inte läget att han får sig negativa inlägg/inslag...j vad det nu kan sägas ..... någon som ringer o försöker skvallra .... tissel tassel , dittan,dattan ...hon har..... bla haaa blahaaa..... nå en sak kan jag då bara säga, vi pratar öppet med varandra , frågar massor, vill veta en del o det andra skiter vi i ..... men det känns bra att jag redan har hunnit berätta allt om mitt liv o han berättat om sitt, så vi slipper höra överraskningar från bakom vägarna..... vi är tydligen ett het samtals ämne .... sååååå fortsätt ni o njut ...jag njuter av mitt nuvarande liv , som en blomma som faktiskt vill slå rot och knoppas .