21.2.12

snäll pappa

Min son fick just sitt körkort...... men hade ingen bil...... 
....morfar & min styvmamma..... hade lite lurigheter på gång.....
Jag ordnade med att höra när sonen slutade, åkte efter honom....
in till försäkringsbolget..... han fattade 0 ..... 
" neeee säg inte det.... mamma vad har du nu hittat på "-sa han 
svar: jag har inte gjort något ..... men morfar & Ingegerd :)
Nåja .... väl på plats.....Ingegerd bjuder på go fika med glass......
och sedan bär det ut och morfar visar olika finesser..... olja,spolarvätska..... et.c

och så ingår det en rundtur med morfar bredvid.....
voila´....... de åkte i väg en sväng......
de kom tillbaka & sonen han forstatte......
Lycklig som bara den ......
-Äntligen....äntligen .... och fy fan vad skönt ... nu kan jag köra till o från jobbet....
Har en otroligt glad son ..... och en far & styvmamma som ÄR guld världa.....

18.2.12

bytte lite frilla !

nu har mitt hår varit långt..... men kände för en riktig ny annorlunda förändring.....
me like.... fast det inte alls är min stil..... men jag stor trivs 



he he he snacka om att se sur ut *asg* det är juh svårt att ta bilder på sig själv..... när man skenat på i 1000 kick hela dagen o fin fin i håret..... :)

Bjudna på alla hjärtans bakelse


på alla hjärtans dag var vi bjudna på kalas kaffe & Susanna hade passat på att baka dessa helt underbara alla hjärtans bakelser som man även hade rårörda hallon till..... smaskiiiiit gott ....
sambon gillade dessa skarpt..... och pratade om dem även när vi kommit hem.....:)

bacon m klyftpotatis

sonen äter alltid massor .....(precis som alla andra söner) :)

sonens uppläggning .....

dotterns......

sambon.......

och min uppläggning......
och jag blev så proppmätt ...så ärligt talat orkade jag inte ens äta upp allt.....

12.2.12

blogg torska


har inte hunnit blogga så mycket på denna blogg....
bloggar juh även på rosa kattens blogg :) 
och hemsidan ....och på facebook....

full fart, full rulle ...... går på som en långtrads chaufför.....
mår bättre inombords nu ...... allt börjar sätta sig på plats .....

bitar faller på plats ......mitt liv liknar mera ett liv .....

och rosa katten(salongen) betyder mycket för mig .....och jag får ett fantastiskt stöd hemifrån .... något nytt det med för mig ......vi kläcker idee´r tillsammans, han är mera inne och vill hjälpa mig och duktig på att korrekturläsa det jag skriver....... med dyslexi kan texten ibland bli något helt annat, fast det ser bra ut i mina ögon...... jag har haft mitt företag nu sedan 2008 ......men från min dåvarande andra hälf fanns det ingen där som stöttade mig inte varken den jag bodde med inte i den familjen fanns lyckan och den glädjen att visa sig vara lycklig med en svägerska som "hade -eget".....men ...... nu förtiden , uppskattas det jag gör ...... 
en familj jag gillar att vara i ....

Man tror så mycket......


Typiskt Åländskt...... detta med vänner.... nu vet jag att det är en sak som surrar där ute .....
som inte stämmer..... sen vet jag inte om det är fel på mig eller någon annan .......
eller ska man acceptera någon som sitter o dricker öl på arbetstid som jag skall bekosta ? Eller sitta på fika på stan i flera timmar som jag skall bekosta ??? eller ska det bara få finnas långa fingrar ???? utan att man gör något åt det ???
eller ska jag bli av med material så där bakom ryggen bara och vara tyst om det ??? Bara tolerera att material försvinner och att det på sidan av kan fixas lite extra stålars????Ska jag själv bli sittande helt utan material och inte kunna ta emot kunder ????? och aldrig få någon reklam eller ett gott ord utpuffad här som där.... inte delar med sig av tävlingar eller ställer upp på mässor...... jag ska bara se glad ut ,fast jag mådde dåligt????min sklijsmässa var en lycka på samma gång som världen o alla andra runt om en försvann - det fanns bara en enda vän som fanns där o som ställde upp..... o hon finns ännu ..... ett guld korn är hon ....
eller ska jag bara leee och se fånig ut när det förekommer bokningar på fel sätt - på fel sätt- då bygger man upp en kund krets utan min vetskap....... och fan i mej jag ångrar att jag hade tagit lärlingar, efter det jag nu får stå ut med ...... är det inte värt - vänskapen svängde tvärt - och jag ville blåsa av flera ggr .... pga jag inte hade råd .... men nej...puschas på.....puschas på..... du klarar detta...... och all denna svek och lidande nu efteråt.. ..... och sedan allt skit snack bakom ryggen .... känns bittert... när man trodde man hade vänner .... just nu är det bra många vänner som knappt kan hälsa på mig.... men fne...... jag lider inte , jag har rent samvete och NU .... mår jag bättre ...... jag trodde jag hade vänner .... men ack så fel man kan ha ibland, men man lär så länge man lever ..... och nej jag är inte blyg att säga som det är ..... ingen är perfekt , inte ens jag .....
men vad fan får man för tack ? När man säger detta går inte längre....jag klarar det inte..... när man sedan blir puffad ..... klart du klarar det..... men ? de fattar juh ingeting..... hjälp mig då istället för att stjälpa mig !
Kommer att få leva ett he-te ett tag fram över - sveda och värk och bygga upp tilliten igen ...... men vem bryr sig ? de går bakom ryggen , kommer inte på fika längre..... :(   bittert och lessamt....